I Skärhamn, i Skärhamn

Jag bor vid havet, där vågors svall
Sköljer mot stranden till måsars kall
Där havsvinden blåser frisk och stark
Över klippor, ljung och mark -
I Skärhamn, i Skärhamn
På vackra Tjörn.

Nog blåser vinterns kuling hård
Från havet in runt hus och gård
Men solen vänder åter från allt grått
Och speglas klart i havet himmelsblått -
I Skärhamn, i Skärhamn
På vackra Tjörn.

Och när jag reser runt i världen
Dig jag ändå bär mig med på färden
Visst lockar mystik i fjärran länder
Jag längtar ändå hem till dina stränder -
Till Skärhamn, till Skärhamn
På vackra Tjörn.

This entry was written by Mats Gefvert, posted on October 2, 2007 at 15:22, filed under Poetry. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Trackbacks are closed, but you can post a comment.

3 Comments

  1. Stina
    Posted October 3, 2007 at 11:03 | Permalink

    Det här är en såndär fin och nostalgisk dikt som borde tonsättas och bli en lokalhymn!

  2. Marie Breskic
    Posted October 3, 2007 at 16:56 | Permalink

    Precis som en sang fran Dalmatien minsann.

  3. sophie
    Posted October 8, 2007 at 13:28 | Permalink

    Exactly! (although I have no idea what these Swedish words mean…)

Post a Comment

Your email is never shared. Required fields are marked *

*
*