En god vän gav mig en utmaning.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Åääuuhh…. tio år sedan? November 1997? Jag satt nog på JAK och gjorde konstgjord andning på ett banksystem som var sådär. Dessutom hade jag några månader tidigare gjort min absolut första resa till USA, till Reedpoint, Montana. Awesome.

Vad gjorde du för ett år sedan?
I november 2006 slutade jag på mitt förra jobb. Och började leta lägenhet i Stenungsund för att flytta ner dit, vilket var betydligt lättare sagt än gjort.

Fem snacks jag gillar
Lindt-Sprüngli (är det snacks?), Snickers, potatischips och … och … ääuhh … Chocolate Chip cookies. Fast det var bara fyra. Jag gillar faktiskt riskakor också, med ost- eller gräddfilssmak.

Fem sånger jag kan hela texten till
Den blir svår. The Star-Spangled Banner, Du gamla du fria, Hymn to Red October (fast jag är osäker på uttalet) … hm … Nästan hela Questa o Quella, men det är sista raden som jag aldrig lyckas komma ihåg … och God Bless the U.S.A. av Lee Greenwood.

Vad skulle du göra om du var miljonär?
En roligare fråga är vad jag skulle göra om jag var miljardär. Då skulle jag bygga motorväg! Fyrfilig motorväg rätt över hela Tjörn! Yeah baby, yeah!

Fem saker du gillar att göra
Knacka php, läsa tung facklitteratur, kolla på filmer av Steven Spielberg, spela piano, och göra min andra kopp kaffe sådär vid elvatiden på lördag morgon.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa
En Star Trek-uniform. En randig kostym, såndär som Austin Powers har. Vad som helst som är rosa. En såndär djupt urringad t-shirt som män gillar att ha nuförtiden. Strumpor med Musse Pigg på.

Fyra favoritsaker
Min lilla led-ficklampa, min laptop, min kaffekvarn …. ooooch … hum …. musik? Räknas det?

Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen…om dom själva tycker det är skoj förstås
Nä. :)

We were home at a friend’s house yesterday and had our weekly prayer meeting. With two little boys in the house, there’s bound to be a lot of toys: Action figures that move around and make little noises, among many others. We talked about this for a bit, and mentioned the utter disparity between our rich Western society and poor children in developing countries who grow up with perhaps no toys at all.

Unfortunately, that feeling is entirely too familiar for me. Financially I’m doing fine, and comparing to third world standards I’m practically booming. But there are areas of my life where I feel less privileged… Relationwise, I feel poor. It’s hard to go through life with no one by your side. No one to hold, no one to love and cherish. I always have the love of my Father God with me, but I know how Adam felt without Eve. Alone.

Sometimes, at night, I lie in my bed and I sort of hug my pillow and imagine myself to be hugging some loved one, and for a few seconds I feel what it might one day be like to have someone lying there beside me. And in those moments, I feel exactly like that little child, growing up in the suburb slums, falling asleep in a little rickety tin shed, and dreaming of how wonderful it must be to be a rich kid in the skyscrapers downtown. To have toys… toys that go “beep, beep” and move around, and to have a TV set to watch all day long.

And yet, somehow, I don’t suffer badly from it. Rather, I rejoice in God, because I know this will bring good things. “Blessed are the poor in spirit, for they shall inherit the earth.” I rejoice in God over my poverty, knowing the He paid the full price for everything I need; knowing that all is well and fully in the hands of my Lord, and that this little temporary suffering works out a far greater glory in heaven.

In a way, while not lacking in possessions, I take great delight in this poverty of mine. It is an honor to be counted among those who suffer, while praying and believing that better things will come. Holding on to the promises of Him who died for us, in face of adversity, may very well turn out to be the greatest glory of all.